kool

En ganska tung vecka såhär långt. Började illa i måndags. Väcktes av telefonen som gav dåliga och obehagliga nyheter. En nära vän hade blivit halvt ihjälslagen i Göteborg i helgen och jag for väldigt illa av detta besked. Oprovocerat påhoppad och hela ansiktet sönderslaget.. va fan är det för fel på människor!? Han ska opereras i morgon och jag hoppas verkligen dom kan återställa honom + att han slipper bli förlamad i ansiktet. Blir så ledsen när jag tänker på det så jag kan börja lipa.. Fick iaf prata lite med honom några minuter härom dagen vilket kändes bra, även om han hördes lite dåligt. Är fortfarande sjuk med och det börjar verkligen ta på krafterna nu.. känner mig riktigt svag på alla plan och all ork och lust för allt är helt borta. Ska iaf ringa och boka en tid senare idag så dom får ta lite prover på mig och kolla vad det är som är fel. Vill ju helst bli frisk till nästa helg när kusinerna kommer på besök. Börjar bli ordentligt stressad över nuvarande kurs med, har inga uppslag på ideer alls och ens ide (som inte finns..) ska presenteras nästa vecka.. Jag orkar inte. Känner mig svag. Besökte terapeuten i tisdags med. Har gått in i fas två och jag har fått "läxa" att utsätta mig för mina problem. Får erkänna att jag slarvar lite, vågar inte riktigt.. tar små steg.. närmar mig sakta. Det ska gå. Men just nu är jag svag.. vill bli frisk och samla lite nya krafter igen. Sen ska alla jävla tankefällor bytas ut. Andra tankar har börjat dyka upp igen oxå.. tankar jag hade lyckats få bort, eller iaf format om till nåt jag hade kontroll över. Tror tankarna gör ett nytt försök nu när dom känner att jag inte är helt i balans, ett nytt försök att röra till saker. Dom kommer inte lyckas, blir jag bara frisk och får tillbaka lite kraft kan jag hålla dom på behörigt avstånd. Försvinna helt kommer dom troligen aldrig, det har jag förstått. Och det vill jag nog inte heller.. An on going masquerade..

Kom inte iväg till skolan idag heller, fick en rejäl yrselattack och hade inget annat val än att kasta mig i sängen och andas lugnt. Allt blev helt suddigt och jag blev helt kallsvettig och mådde otroligt illa. Jäkligt otäckt. Har kännt så nån gång innan med men då trodde jag det berodde på en tablett..

Mor fyller 50år snart. Jag kommer inte vara hos henne då. Känns lite tråkigt men det finns ingen tid att åka ner igen, inte nu mitt uppe i allt. Plus det kostar iaf en tusing att utföra en sån tripp så jag kan inte.. hoppas hon förstår. Hon brukar förstå. Hade jag kunnat sova hade jag lagt mig nu men det tar i snitt 5-6 timmar från att jag lägger mig tills jag somnar så kanske lika bra att pressa lite till.

Håll höjd kamrater! // W