kool

Jag snubblar till.. små misstag görs om och om igen. Detaljer kan tyckas om man betraktar dem på avstånd men konsekvenserna blir stora och jag ser mig själv ta ett steg fram och två steg tillbaka. Just när det kändes som jag var på väg att hinna ifatt.. små misstag, och man tappar allt fäste. Varför är det så lätt för vissa? Och varför är det aldrig lätt för mig? Tog mig en promenad nyss, behövde rensa huvudet lite.. vet inte om det hjälpte, känns inte så. Det var tomt på gatorna och helt tyst överallt. Skönt. Människor får mig ändå bara att må dåligt.. hörde kyrkklockan slå tre gånger då jag passerade torget. Reagerade och kollade på klockan.. 00:44.. konstigt att den slog tre gånger men blev samtidigt lite glad. Skönt att den inte slaviskt följer det utstakade system den borde. Önskar även jag hade ork och mod att bryta mig loss.. vet bara inte vart jag skulle ta vägen, lika bra att stanna kvar.. ett tag till iaf. Det var pyntat med julsaker i skyltfönstren. Det borde vart fint och det var säkert fint men jag ser det inte. Allt glitter, det röda pappret runt paketen.. jag blev bara ledsen. Tiden går fort nu.. alla säger att det är gott om tid men jag känner mig stressad. Inget känns säkert, behöver nåt att lita på.. nån att lita på.. nån som kan bromsa mitt fall. Någon.

Var är du? Du som ska komma att betyda mest i hela världen...